Chernobyl är en amerikansk miniserie i fem delar med premiär på HBO i maj 2019. Sky Atlantic i Storbritannien sände serien samtidigt. Craig Mazin skapade och skrev produktionen, medan Johan Renck regisserade samtliga avsnitt. Tillsammans skildrar de kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i april 1986 – ur perspektiven hos forskare, tjänstemän och de människor som befann sig mitt i händelseförloppet.
Handling
Natten den 26 april 1986 exploderar reaktor 4 vid kärnkraftverket i Tjernobyl, i dåvarande Ukrainska SSR. Serien följer det omedelbara efterspelet: räddningsarbetare och brandmän som rycker ut utan kännedom om strålningens fulla omfattning, ingenjörer och tjänstemän som försöker förstå vad som hänt, och en sovjetisk statsapparat som kämpar med att hantera – och kontrollera – informationen om katastrofens verkliga karaktär.
Centralt i berättelsen står kärnfysikern Valerij Legasov, som sovjetledningen kallar in för att leda krisarbetet, och Boris Sjtsjerbina, den partiutsedde byråkraten som inledningsvis är skeptisk men gradvis förstår allvaret. Parallellt kartlägger den fiktiva karaktären Ulana Khomyuk händelseförloppet och dess orsaker. Hon är en sammansatt figur som representerar de många forskare som verkligen undersökte olyckan.
Serien rör sig mellan frontlinjen och de administrativa korridorerna och visar hur beslutsfattare agerar under extrem tidspress med bristfällig information. Berättelsen bygger mot en rättegång där ansvarsfrågan ställs på sin spets.
Produktion och bakgrund
Craig Mazin började researcha projektet 2014. Han läste böcker och myndighetsrapporter och intervjuade både före detta sovjetiska medborgare och kärnforskare. Serien bygger inte på en enskild bok, men Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl – ett dokumentärt verk med vittnesberättelser från drabbade – gav viktigt underlag för det mänskliga perspektivet.
HBO och Sky UK samproducerade serien med en budget på 40 miljoner dollar. Det var också HBO:s första samproduktion med Sky. Mazin, Carolyn Strauss och Jane Featherstone tjänstgjorde som exekutiva producenter, med Johan Renck och Chris Fry som ko-exekutiva producenter.
Huvudinspelningen skedde i Litauen. Produktionen använde stadsdelen Fabijoniškės i Vilnius för att gestalta Pripyat, tack vare kvarterets bevarade sovjetiska bebyggelse. Kärnkraftscenerna tog produktionen till Ignalina-kraftverket i Visaginas – en nedlagd anläggning med samma RBMK-reaktortyp som i Tjernobyl, ofta kallad dess systeranläggning. Dessutom tillkom mindre scener i Ukraina. Totalt pågick inspelningen i sexton veckor.
Den isländska tonsättaren Hildur Guðnadóttir komponerade musiken och spelade in delar av soundtracket direkt i Ignalina-anläggningen för att fånga miljöns egna ljud och resonanser.
Rollista och kreatörer
Jared Harris spelar Valerij Legasov, kärnfysikern som blir krisarbetets vetenskapliga röst. Stellan Skarsgård gestaltar Boris Sjtsjerbina, partiets representant i krishanteringen. Emily Watson spelar Ulana Khomyuk, den sammansatta forskarfiguren. Paul Ritter medverkar som Anatolij Djatlov, den biträdande chefsingenjören vid kraftverket. Jessie Buckley spelar Ljudmila Ignatenko, hustrun till en av de brandmän som rycker ut natten för explosionen, och Adam Nagaitis gestaltar hennes man Vasilij. Barry Keoghan spelar en av de civilister som rycker in i saneringsarbetet.
Bakom kameran är Craig Mazin seriens skapare och ende manusförfattare. Johan Renck regisserade samtliga fem avsnitt och svarade för seriens visuella helhet. Jakob Ihre var fotograf.
Status
Chernobyl utgör en fristående, avslutad berättelse i en säsong med fem avsnitt. HBO sände serien mellan maj och juni 2019.
Utmärkelser och mottagande
Chernobyl fick ett brett kritiskt genomslag när den gick ut på HBO sommaren 2019. Serien tog hem Emmy i tre kategorier: Outstanding Limited Series, Outstanding Directing och Outstanding Writing. Johan Renck vann också Directors Guild of America Award för sin regi. Dessutom gav BAFTA Jared Harris priset för bästa manliga huvudroll, Golden Globe gick till Stellan Skarsgård för bästa manliga biroll och Grammy tillföll Hildur Guðnadóttir för originalmusiken. Få TV-serier når ett liknande genomslag inom så många kategorier under samma säsong.
Mottagandet skilde sig dock åt beroende på land. I Ukraina hyllade många serien för att den lyfte fram vanliga människors uppoffringar. I Ryssland avfärdade statliga medier produktionen som ensidig propaganda. Rysk statsTV lanserade samtidigt en egen version av händelserna, där CIA spelar en central roll. Belarusiska nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj noterade dessutom att serien fick unga belarusier att omvärdera sin bild av katastrofen.
Under covid-19-pandemins tidiga fas drog kinesiska användare paralleller mellan den sovjetiska krishanteringen och den kinesiska regeringens eget agerande. Douban tog därefter ned seriens sida – trots att den då samlat över 200 000 betyg.
