Månbas Alpha (Space: 1999) är en brittisk science fiction-serie skapad av Gerry och Sylvia Anderson och producerad av ITC Entertainment. Serien sändes i två säsonger mellan 1975 och 1977 och utspelar sig på den fiktiva forskningsstationen Moonbase Alpha på månen. Den 13 september 1999 utlöser en okontrollerad kärnreaktion i månens avfallsdepåer en massiv explosion som slungar månen ur sin omloppsbana och bort från jordsystemet, med seriens 311 karaktärer strandsatta ombord. Serien var vid produktionstillfället den dyraste brittiska TV-serie som någonsin producerats, med en sammanlagd budget på 6,8 miljoner pund.
Handling
Moonbase Alpha är en vetenskaplig forskningsstation belägen i kratorn Plato på månens norra halvklot. När explosionen inträffar skjuts månen iväg som en enorm raket ut i rymden, utan möjlighet till återvändo. Stationens kommendör John Koenig leder de strandade alphainvånarna i deras kamp för överlevnad medan månen, i praktiken ett oavsiktligt rymdskepp, färdas djupare och djupare in i universum.
Under sin färd passerar månen ett svart hål och flera rymdveck som driver den ännu längre bort från solsystemet. Alphainvånarna möter en rad främmande civilisationer, dystopiska samhällen och fenomen som mänskligheten aldrig tidigare stött på. Den första säsongen antyder återkommande att månens resa kanske inte är slumpmässig – att en okänd kraft vägleder alphainvånarna mot ett okänt öde. Den andra säsongen tonar ned dessa filosofiska undertoner till förmån för mer renodlad äventyrsaction.
Produktion och bakgrund
Månbas Alpha var den sista produktionen från Gerry och Sylvia Andersons samarbete, som inleddes i början av 1960-talet med serier som Thunderbirds och UFO. Idén till serien växte ur ett aldrig realiserat projekt: en andra säsong av UFO. ITC-chefen Lew Grade föreslog en fortsättning med fokus på UFO:s månbas, men projektet lades ned när amerikanska nätverkssäljningar uteblev. Gerry Anderson vägrade ge upp materialet och presenterade det som en ny serie för Grades närmaste man i New York, Abe Mandell.
Mandell villkorade sin medverkan med att serien inte fick utspela sig på jorden – Anderson svarade att han i stället tänkte ”spränga månen”.
Produktionen inleddes i november 1973 vid Elstree Studios, men efter att det framkom att studion riskerade nedläggning genomförde produktionsteamet en hemlig och oannonserad flytt till Pinewood Studios, vilket resulterade i ett fackligt blockadmöte mot produktionen. Inspelningen av pilotavsnittet ”Breakaway” tog mer än dubbelt så lång tid som planerat. Den sammanlagda inspelningen av den första säsongens 24 avsnitt tog femton månader i stället för planerade tolv.
Grade insisterade på amerikanska huvudskådespelare för att attrahera ett av de stora amerikanska nätverken. Martin Landau och Barbara Bain, som tidigare spelat ihop i Mission: Impossible, anställdes mot Sylvia Andersons vilja – hon hade föredragit brittiska skådespelare. Trots att serien aldrig såldes till ett amerikanskt nätverk köptes den av 155 lokala amerikanska stationer för säsong ett.
Den första säsongens musik komponerades av Barry Gray, Andersons långvarige kompositör. Kostymer för säsong ett designades av den österrikiske modedesignern Rudi Gernreich, en personlig vän till Barbara Bain. Seriens estetik präglas av 1970-talets futurism och inkluderar europeisk designmöbel – bland annat svenska Gustavsbergs plastkanna Duett av Carl-Arne Breger – som bidrog till miljöernas karakteristiska uttryck.
Säsong två och förändringarna
Inför den andra säsongen hade Sylvia Anderson lämnat projektet efter separationen från Gerry Anderson. Den amerikanske producenten Fred Freiberger, som tidigare producerat den tredje och sista säsongen av Star Trek, anställdes som ny showrunner. Freiberger betonade action och äventyr på bekostnad av de existentiella teman som präglat den första säsongen. Han kommenterade sitt synsätt: ”De gjorde serien som en engelsk serie, där det inte fanns någon handling och folk stod runt och pratade.”
Freiberger tog beslutet att inte återanställa merparten av den ursprungliga ensemblen på fasta kontrakt, vilket ledde till att flera karaktärer försvann utan förklaring. Professor Victor Bergman – en av seriens tre centrala figurer – skrotades efter en lönedispyt med skådespelaren Barry Morse. En inspelad scen som förklarade att Bergman dött redigerades bort ur det färdiga avsnittet. Paul Morrow och David Kano försvann likaså utan kommentar på skärmen. Den australiensiske skådespelaren Nick Tate, som spelade Alan Carter, behölls kvar tack vare att Gerry Anderson personligen övertygade honom att stanna trots bristande kontrakt och missnöje med Freibergers riktning.
Som ersättning för den bortfallna vetenskapskaraktären introducerades Maya, en utomjording från planeten Psychon med förmåga att förvandla sig till djur och föremål. Rollen spelades av Catherine Schell, som tidigare gästspelat i ett avsnitt av den första säsongen. Maya var avsedd att fylla samma funktion som Mr. Spock i Star Trek – en logisk utomstående betraktare av mänskligt beteende – men med ett mer känslomässigt och charmigt personlighet.
Martin Landau uttryckte öppet sitt missnöje med den nya riktningen: ”De förändrade det för att en massa amerikanska hjärnor kom in och bestämde sig för att göra saker de trodde var kommersiella. Freiberger hjälpte på vissa sätt, men totalt sett tror jag inte att han hjälpte serien.”
Rollista och kreatörer
Säsong 1 och 2:
Martin Landau spelar kommendör John Koenig, ledaren för Moonbase Alpha. Barbara Bain spelar doktor Helena Russell, chef för medicinsk avdelning. Nick Tate spelar kapten Alan Carter, tredje befälhavare och chefspilot. Zienia Merton spelar Sandra Benes, dataanalytiker.
Säsong 1:
Barry Morse spelar professor Victor Bergman, vetenskaplig rådgivare och en av seriens tre centrala karaktärer. Prentis Hancock spelar Paul Morrow, basens andre befälhavare och Main Mission-kontrollant. Clifton Jones spelar David Kano, dataoperatör. Anton Phillips spelar doktor Bob Mathias, biträdande läkare. Suzanne Roquette spelar Tanya Alexander, basoperatör.
Säsong 2:
Catherine Schell spelar Maya, en utomjording från planeten Psychon med förmågan att förvandla sin gestalt – seriens viktigaste nytillskott. Tony Anholt spelar Tony Verdeschi, nye andre befälhavare och säkerhetschef. John Hug spelar Eagle-piloten Bill Fraser. Yasuko Nagazumi spelar dataanalytikern Yasko.
Gästskådespelare under seriens gång inkluderar Christopher Lee, Joan Collins, Peter Cushing, Patrick Troughton, Ian McShane, Leo McKern, Brian Blessed och David Prowse.
Gerry och Sylvia Anderson skapade serien. Barry Gray komponerade musiken för den första säsongen och Derek Wadsworth för den andra. Specialeffekter dirigerades av Brian Johnson, som tidigare arbetat med Thunderbirds och 2001: A Space Odyssey.
Utmärkelser och mottagande
Mottagandet var blandat och har förblivit det. Seriens första säsong prisades av vissa kritiker för sina höga produktionsvärden och filosofiska undertoner. Isaac Asimov kritiserade den vetenskapliga trovärdigheten – han påpekade att en explosion tillräckligt kraftfull för att slunga månen ur sin bana snarare skulle ha splittrat den – men berömde seriens skildring av rörelser i månens låga gravitation.
Kritiker som var negativa lyfte fram plottens svagheter och det träaktiga skådespeleriet.
Seriens andra säsong möttes av ett kyligare mottagande. Tonens förskjutning från filosofisk science fiction till mer konventionell äventyrsaction uppfattades av många fans och kritiker som ett kvalitetsfall. Mattel producerade leksaker baserade på serien under dess sändningstid.
Visningar i Sverige
Månbas Alpha var den andra renodlade science fiction-serien som visades i svensk television, efter den tyska Rymdpatrullen. SVT sände tio avsnitt sommaren 1976 och ytterligare fyra i december 1977. Serien visades sedan på TV3 med start den 27 november 1990 och på ZTV hösten 1997. Sommaren 2008 sände TV4 Science Fiction den andra säsongen i sin helhet för första gången i Sverige.
Status
Månbas Alpha består av två säsonger med 24 avsnitt vardera, totalt 48 avsnitt, och sändes på ITV i Storbritannien mellan september 1975 och november 1977. En tredje säsong planerades och det fördes diskussioner om en spinoffserie kring karaktären Maya, men ingendera realiserades. Serien är avslutad i sin ursprungliga form.
