M*A*S*H är en amerikansk dramaserie med starka komiska inslag som sändes mellan 1972 och 1983. Serien utspelar sig under Koreakriget och kretsar kring personalen vid det fiktiva fältsjukhuset 4077th Mobile Army Surgical Hospital. Med sin ovanliga blandning av satir, vardagskomik, mänsklig värme och ett tydligt antikrigsperspektiv blev M*A*S*H en av tv-historiens mest inflytelserika serier.
Serien bygger på filmen M*A*S*H från 1970, som i sin tur baserades på romanen M*A*S*H: A Novel About Three Army Doctors av Richard Hooker. Under sina elva säsonger utvecklades serien från en relativt skruvad ensemblesitcom till ett mer eftertänksamt drama, utan att helt tappa sin humoristiska grundton.
Handling
M*A*S*H följer läkare, sjuksköterskor och övrig personal på det amerikanska fältsjukhuset 4077 i Sydkorea under Koreakriget. Mitt i ett ständigt flöde av svårt skadade soldater försöker de hantera både det medicinska arbetets press och den psykiska belastningen av att leva nära kriget varje dag.
I centrum står kirurgen Benjamin “Hawkeye” Pierce, en briljant men respektlös läkare som använder humor, ironi och upproriskhet som sätt att överleva vardagen. Runt honom finns kollegor och vänner med olika bakgrunder, personligheter och sätt att förhålla sig till armélivet. Serien rör sig mellan operationssalen, mässen, tältlivet och de små konflikter och vänskaper som växer fram i en miljö där död, byråkrati och absurd militär logik hela tiden gör sig påminda.
Även om serien formellt utspelar sig under Koreakriget uppfattades den ofta som en kommentar till Vietnamkriget och till krigets mekanismer i stort. Det gjorde att M*A*S*H kunde fungera både som underhållning och som samhällskommentar.
Produktion och bakgrund
Tv-serien utvecklades av Larry Gelbart och blev den första större tv-adaptionen av M*A*S*H-universumet efter långfilmen från 1970. Serien producerades av 20th Century-Fox Television och sändes på CBS i USA från den 17 september 1972 till den 28 februari 1983.
Det som gjorde M*A*S*H speciell var hur den balanserade två till synes motsatta uttryck. Den kunde vara snabb, fånig och burlesk i ena scenen, för att i nästa vara allvarlig, sorglig och djupt mänsklig. Just den blandningen blev seriens signum. Med tiden förändrades också tonen. De tidiga säsongerna låg närmare filmens satir och kaotiska humor, medan senare säsonger gav större utrymme åt karaktärsutveckling, moraliska frågor och mer dramatiska berättelser.
Serien hämtade också inspiration från verkliga erfarenheter. Producenter och manusförfattare intervjuade läkare och annan personal som tjänstgjort i militära fältsjukhus, och många berättelser i serien byggde i någon form på deras upplevelser. Resultatet blev en serie som, trots sitt komiska tilltal, ofta upplevdes som känslomässigt trovärdig.
Ett annat kännetecken var signaturmelodin “Suicide Is Painless”, här i instrumental version. Den blev nära förknippad med serien och förstärkte dess blandning av mörker, melankoli och svart humor.
Rollista och figurer
Den mest centrala figuren i M*A*S*H är Hawkeye Pierce, spelad av Alan Alda, som också kom att få allt större betydelse bakom kulisserna som manusförfattare, regissör och kreativt nav i seriens senare år. Hawkeye är seriens moraliska och känslomässiga mittpunkt: en skicklig kirurg, en bitsk kommentator av militär absurditet och samtidigt en person som tydligt påverkas av det han ser.
I seriens tidiga ensemble märks också Wayne Rogers som Trapper John McIntyre, Hawkeyes nära vän och partner i både operationssalen och de ständiga upptågen i lägret. Loretta Swit spelar Margaret “Hot Lips” Houlihan, som med tiden utvecklas från en ganska hårt hållen motpol till en betydligt mer nyanserad och självständig karaktär. McLean Stevenson syns som befälhavaren Henry Blake, medan Larry Linville spelar den självgode och ofta frustrerande Frank Burns.
Bland seriens mest omtyckta figurer finns också Gary Burghoff som Radar O’Reilly, lägrets till synes oskyldige men mycket kompetente kompaniskrivare, Jamie Farr som Maxwell Klinger, först känd för sina ständiga försök att bli hemskickad men senare en allt viktigare del av vardagen på 4077, samt William Christopher som fader Mulcahy, seriens lugna och mänskliga samvete.
Under seriens gång förändrades huvudensemblen. Mike Farrell tog över som B.J. Hunnicutt, Harry Morgan tillkom som den mer rutinerade och jordnära befälhavaren Sherman Potter, och David Ogden Stiers gav serien ny energi som den mer sofistikerade men ofta svårhanterlige Charles Winchester. Att serien lyckades byta ut flera viktiga rollfigurer utan att tappa sitt grepp är en av anledningarna till att den höll så länge.
Ton, stil och varför serien blivit en klassiker
M*A*S*H brukar beskrivas som en krigskomediserie, men det är egentligen en ganska begränsande etikett. Serien rör sig snarare mellan komedi, drama och samhällssatir. Det handlar inte bara om skämt i en militär miljö, utan om hur människor försöker bevara sin mänsklighet i en situation där mycket runt dem är avhumaniserat.
Humorn används ofta som försvarsmekanism. Skämten, de ironiska kommentarerna och det interna kaoset i lägret blir ett sätt att stå ut med död, lidande och meningslöshet. Just därför kunde serien också bli ovanligt stark när den växlade över till mer allvarliga scener. När M*A*S*H blev mörkare eller mer eftertänksam fanns redan en känsla av att tittaren lärt känna personerna bakom replikerna.
Det är också en serie som ofta lyfts fram för sin tonalitet. Den var tidig med att visa att en tv-serie kunde vara rolig och sorglig nästan samtidigt, och att publikens relation till figurerna kunde bära både vardagliga småhistorier och större moraliska dilemman.
Status
M*A*S*H består av 11 säsonger och 251 avsnitt, plus det långa finalavsnittet “Goodbye, Farewell and Amen”, som blivit legendariskt i amerikansk tv-historia. Serien är avslutad.
Finalen sändes 1983 och blev en enorm tittarsuccé. Den räknas fortfarande som en av de mest sedda tv-finalerna någonsin och är en viktig del av seriens kulturhistoriska status.
Universum och fortsättningar
M*A*S*H ingår i ett större franchise-sammanhang som började med romanen och filmen. Efter tv-seriens slut följdes den av flera relaterade produktioner.
Den tydligaste uppföljaren var AfterMASH, som följde några av seriens figurer efter kriget. Serien fick dock inte samma genomslag som originalet. Även Trapper John, M.D. räknas ofta in i samma krets, även om dess koppling juridiskt knöts närmare filmen än tv-serien. Därtill gjordes pilotprojektet W*A*L*T*E*R, där Radar O’Reilly stod i centrum, men det blev aldrig någon full serie.
Trots dessa försök är det originalserien M*A*S*H som lever kvar som den självklara huvudtiteln i universumet. Den fortsätter att nämnas i diskussioner om tv-historiens bästa serier, både för sitt berättande och för hur den förändrade synen på vad en komediserie kunde vara.
