När spionthrillern Homeland sändes mellan 2011 och 2020 blev den snabbt en av de mest omtalade skildringarna av modern underrättelseverksamhet på tv. Serien följer CIA-analytikern Carrie Mathison och hennes arbete med att identifiera och stoppa terrorhot – ofta i en gråzon mellan politik, underrättelsearbete och personlig risk.
Men hur realistisk är Homeland enligt personer från underrättelsevärlden?
Den tidigare CIA-officeren John Kiriakou menar att Homeland är en av få tv-serier som ligger relativt nära verkligheten.
“Most of them have nothing whatsoever to do with the reality of the CIA … In terms of TV – Homeland. Wow, they got it right.”
I en intervju med LADBible analyserar Kiriakou hur spionfilmer och tv-serier skildrar underrättelsearbete. Där lyfter han fram Homeland som ett ovanligt realistiskt exempel. Samtidigt påpekar han att serien överdriver vissa dramatiska element – särskilt tempot.
Han nämner också filmen The Recruit från 2003. Enligt Kiriakou skildrar den CIA-träningen relativt trovärdigt. Däremot menar han att de flesta andra produktioner har väldigt lite gemensamt med hur underrättelsearbete faktiskt fungerar.
Serien gjorde research med riktiga underrättelseofficerare
Det finns en anledning till att många upplever Homeland som trovärdig. Produktionsteamet lade stor vikt vid research.
I en intervju i The Late Show with Stephen Colbert berättade huvudrollsinnehavaren Claire Danes att seriens kreativa team regelbundet träffade personer från underrättelsevärlden inför nya säsonger.
Hon kallade mötena för ett slags “spy camp”. Producenter och manusförfattare samlades då i Washington D.C. Där pratade de med personer från underrättelsetjänster, diplomater och journalister om aktuella frågor.
Även bakom kulisserna hade serien nära kontakt med säkerhetsvärlden. I en längre genomgång av produktionen skriver The Hollywood Reporter att skaparna ofta träffade personer från underrättelsemiljöer i Washington.
Dessa möten gav produktionsteamet en bättre förståelse för hur underrättelsearbete fungerar. Samtidigt gav de inspiration till nya berättelser och konflikter i serien.
Analysarbete snarare än action
Till skillnad från många spionfilmer bygger Homeland ofta på analysarbete och politiska konflikter snarare än spektakulära operationer.
Serien visar ofta:
- hur underrättelseanalytiker arbetar med fragmentarisk information
- konflikter mellan underrättelsetjänster och politiska beslutsfattare
- hur diplomatiska och juridiska begränsningar påverkar operationer
Flera personer med erfarenhet från underrättelsevärlden har lyft fram just dessa delar som relativt realistiska.
Samtidigt har serien också kritiserats
Homeland har samtidigt inte bara hyllats för sin realism. Serien har också fått kritik för hur den skildrar internationella konflikter och USA:s roll i dem.
I en kommentar i The Guardian skrev Michael Cohen att serien ibland speglar en traditionell amerikansk säkerhetspolitisk världsbild. Hotbilder och konflikter förenklas då för att fungera bättre i ett dramatiskt tv-format.
Den typen av kritik är inte ovanlig när populärkultur skildrar underrättelsearbete. Verkliga geopolitiska konflikter är komplexa, men i tv-serier behöver berättelsen ofta drivas fram snabbare och tydligare.
En av tv-historiens mest inflytelserika spionserier
Trots debatten om realism räknas Homeland fortfarande som en av de mest inflytelserika spionserierna från 2010-talet.
Serien bygger på den israeliska förlagan Hatufim och sändes i totalt åtta säsonger mellan 2011 och 2020. Under den perioden belönades den med flera stora tv-priser, bland annat Emmy Awards och Golden Globe.
Samtidigt bidrog Homeland till att forma hur modern underrättelseverksamhet skildras i tv-drama. I stället för ren action ligger fokus ofta på analys, politik och psykologi – och på de svåra beslut som präglar arbetet inom underrättelsetjänster.
